Tankar kring helgen-

– några korta tankar som utgår från texterna för söndagen som står för dörren.

Fjärde söndagen i påsktid – Vägen till livet

En av texterna den här söndagen är hämtad från Joh 14: 1-14, som är en del av Jesus avskedstal till lärjungarna. Han har berättat för dem att han kommer att lämna dem. Allt som de varit med om under några intensiva år tillsammans med honom och varandra. Hur det har fått e människors liv blir förändrade, hur Jesus har befriat och upprättat människor. Nu säger han att han måste lämna dem. Visst måste de varit uppfyllda av oro. In i det säger Jesus: känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. Kanske kan fortsättningen på texten upplevas som något krånglig, när Jesus pratar kring sin egen och Faderns relation. Gud som är all kärleks ursprung och mål, kärleken själv. Om vi prövar att byta ut Fadern mot kärleken så får texten helt plötsligt nytt liv: Jesus säger: Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. I kärleken finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Jag är vägen, sanningen och livet. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna kärleken. Den som har sett mig har sett kärleken. Jag är kärleken och utför dess gärningar.

Om vi har sett honom som är livet och kärleken så vet vi vad livet är. Plötsligt ser vi hur texten talar om livet tillsammans med Gud. Jesus är där, mitt i livet, där vi människor lever och dör. Och det är där, mitt i livet som Kristus bereder en plats för oss. Och Han gör det genom att ge sitt liv för oss. För att vi ska få del av livet. Och så är Han sanningen och livet mitt ibland oss.

Jesus säger: känn ingen oro. Vilken tröst detta är! Mitt liv kan kännas helt bedrövligt. Och det gör det verkligen ibland. Men någonstans så är grunden i vårt liv hoppfullt, känn ingen oro. Gud tar inte bort det onda som sker. Men Gud bär igenom, bär allt. Att kunna få vila i den tilliten att livet igenom så bär Gud. Det är vägen, sanningen och livet.

En vers som vi möter idag i texten som ofta citeras, på olika sätt och i olika sammanhang är när Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Ofta används den till att särklilja vår tro från andras. Jesus säger jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Men för mig är det inte så det står. För mig är det en nyckel till bibeltexten att se att Gud är livet. För allt och alla.

Vägen sanningen och livet. Vägen till livet går genom sanningen. Sanningen om mig själv och mitt liv. Att våga se sanningen, våga möta sidor hos mig jag själv inte visste fanns, sånt jag helst inte vill se. Jag är människa. Det tillhör livets villkor. Gud bär oss när vi faller. Gud reser dig upp och manar dig försiktigt att fortsätta stigen framåt. Och på vägen kan vi också vila i orden från dagens evangelium: Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.

Louise Sjölund, stiftsgårdpräst

 

 

 

Tredje söndagen i påsktid – Den gode herden

Om jag bad dig att ta fram din mobil och plocka fram några av de youtubers eller influencers du följer, vilka skulle då dyka upp i ditt flöde? De du följer, hur mår du när du tar del av det som de lägger ut? Gör det dig glad? Stark? Modig? Eller får de dig att tvivla på dig själv? Känna dig osäker på dig själv och att du kanske skulle vara på något annat sätt? Kanske finns det både och.

Vem är värd att följa? Och varför?

I världen finns det många ledare, en del av dem vill det goda, så långt det är möjligt, för sitt land och dess invånare, vill fred och frihet. Andra ledare styrs mer av rädsla och makt. Och det ser vi att det leder till krig, svält, förtryck och stor olycka för många. Vi ser på nära håll i Ukraina, vad det kan göra med ett land och dess folk.

Så vi kanske kan konstatera att alla ledare inte är värda att följa. I texten för den här söndagen (Joh 10:11-16) pratar Jesus om sig själv som herde. Alltså en som vaktar och vallar får, ser till att de lever tryggt, får vatten och gräs att äta, att de inte råkar ut för faror.

Jag har aldrig träffat en herde. Jo, kyrkoherdar, men ingen herde som för sina får i vall, som letar efter saftigt bete och vatten till sina får. Kanske har inte heller du träffat någon? Det är ju inte ofta vi stöter på någon här i trakten.

När Jesus ska berätta något så använder han ofta bilder och liknelser. Berättar utifrån människors vardag. Men det var den vardag som var då, för ungefär 2000 år sedan och i Palestina/Israel. Inte mycket här i Sverige idag som påminner om det livet.

Eller? Är det kanske det? Kanske är det så att vi människor, oavsett var vi finns, vilken tid vi lever i eller hur våra omgivningar ser ut, så kanske vi bär på ungefär samma frågor, samma rädslor, samma längtan.

Vad funderar du över i livet? Vad är du rädd för? Vad längtar du efter?

Kanske är det frågor som många av oss bär på genom livet? Oavsett ålder, var vi finns, hur vårt liv ser ut.

Så ofta är det nog så att vi finns med där i bibelns berättelser, de handlar också om oss, det är det som gör bibeln till ett levande ord.

Lyssna till min röst säger Jesus

Vad är det att lyssna till Guds röst? Hur kan vi känna igen den? Jag tänker att för att kunna höra Guds röst kanske vi först måste ana vad den skulle kunna säga.

Jesus visar oss hur Gud är, vem Gud är. När han levde så mötte han alla människor med respekt för den hon är, med en kärlek som gick över gränser. Han lät sig inte hindras av de gränser som andra satte upp. Han bjöd in den utstötte in i gemenskapen, såg barnen, gav livet tillbaka till den som på olika sätt varit förtryckt eller utanför. Han såg på varje människa med kärlek, en kärlek som befriar och upprättar. Gud kan bara älska var det någon som formulerade det. Den utgivande kärleken, det som vi just firat när vi under påsken fått vara med om hur Jesus går genom döden till livet, för att världen ska leva. Kärleken som inte söker sitt utan vill den andra väl.

När Jesus ska lämna sina lärjungar säger han till dem:

Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra.

Det är det viktiga. Att älska. Att kunna leva något av Guds kärlek, att vi, var och en ska både få känna Guds kärlek och också kunna dela med oss av den till varandra.

Jag började med att fråga vem eller vilka du kanske följer på sociala medier, eller vem du har som förebild.

Kan Jesus få vara vår förebild? Vad skulle det kunna betyda i vårt liv? Hur skulle det synas? Att få bli lik Jesus. Försöka möta mina medmänniskor så som han gjorde, så gott jag nu kan. Det kanske inte skulle vara så dumt.

Att han kan få vara vår herde, som visar vägen, som får ge oss kraft och vila, som känner oss var och en och vad vi behöver. Som älskar oss genom allt.

Louise Sjölund, stiftsgårdspräst

 

Påskdagen

Vi vandrar runt i ett hav av blommor inne i lanthandeln. Gula, blå, de lila är vackra, eller kanske de vita. Hur ska vi kunna välja? Vad tycker du, frågar jag sonen, som då var ungefär 4 år. Vi väljer ut några olika plantor att ha hemma på balkongen. Och så några fröpåsar. Väl hemma på balkongen, med krukor och jord omkring oss är det så dags att peta ner fröna i jorden. Sonen tittar då mycket undrande på fröpåsens stora, knallgula solros och så tittar han ner på fröna som ligger i hans hand.  Han ser mycket bekymrad ut, det här kan väl inte vara en solros frågar han bekymrat. Jag försöker förklara det här med frön, väntan, livskraft och växt, men han verkar inte riktigt nöjd med mitt svar. Det är inte så lätt att vänta och se när man är fyra år.

Det är inte så lätt att vänta och se när man är vuxen heller.

Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer, korsfästas och uppstå på tredje dagen.

Det är inte så lätt att vänta och se.

Så nära har de levt tillsammans. De har följt varandra, upplevt så mycket tillsammans. Så vad skulle de tro om hans ord om att han skulle leva igen?

Vänta och se.

Så en tidig morgon går kvinnorna till platsen där de lagt Jesus. Med sina tankar går Maria där i trädgården, kommer fram och ser den bortrullade stenen.

Så står han där; Varför gråter du kvinna? När hon lugnt tittar in i graven så är det rakt in i framtiden hon ser. I den tomma graven får vi se hur livet öppnar sig, hur framtiden möter oss.

Den tomma graven, den öppnade dörren leder rakt in i själva livet, den öppnar för alla möjligheter. Den gör det om vi vågar se att den är livet självt.  Det är inte bara en sten som är bortrullad. Det som skett, är att livet spränger alla gränser, trots allt så segrar livet.

När Jesus dör är det som att dörren stängs till livet för en liten stund, allt det friska, klara, hoppet, är nu borta, instängt. Men stenen rullas undan, dörren öppnas åter. Och det är den öppnade graven som blir vårt liv. Det är här, på den bortrullade stenen vi får duka upp bröd och vin. Här får vi dela måltiden med Jesus själv. Han möter oss här, han möter oss i framtiden.

Om vi vågar tro, att det inte bara är ett torrt frö som läggs i den mörka jorden, om vi vågar tro att det inte bara är en dörr vilken som helst.

”När mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt, som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt

 Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt

 För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa inte hänt än”

Håkan Hellström

Stenen är bortrullad, graven är tom. Det är vår på jorden!

Louise Sjölund, stiftsgårdspräst

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Palmsöndag

Det berättas om en liten pojke som hade en sjuk hamster. En natt hittade hans mamma honom på köksgolvet tillsammans med hamstern. Hon frågade honom vad han gjorde och han svarade: Jag försöker lära mig att älska honom lagom. Så att jag orkar när han dör.

Är det möjligt att älska lagom?

Jag vet inte om det är det. Kanske att vi ibland vill skydda oss själva och därmed försöker hushålla med vår kärlek?

På söndag läser vi om Jesus när han kommer ridande in i Jerusalem. ( Lukasevangeliet 19:28-40)På gatorna samlas folket, de viftar med palmkvistar och lägger ner mantlar på vägen. De möter honom med jubel och sång. Han är väntad. Äntligen är han här.

Hans kärlek driver honom att gå den vägen. Har han något val? Visst har han det. Jesus väljer med hela hjärtat, han går vägen rakt mot döden, för att han älskar. Det är Jesus val; att älska. När han kommer till Jerusalem gråter han. Han gråter över de alla som inte förstått, över den makt som är så rädd och känner sig hotad, gråter över att de inte velat ta emot honom. Men han älskar och han går vägen in i Jerusalem, mot det som väntar.

Vad är det han ser hos människorna so står där på gåtorna? Vad är det han hör i deras Hosiannarop?

Jag tror att han hör och ser deras längtan. Längtan efter att någon ska se dem, längtan efter befrielse och hopp. Jesus ser. Och han älskar. Det är det Gud gör. Gud älskar människan han möter. Den utgivande kärleken som aldrig söker sitt, som bara ger och delar allt. Därför lämnas ingen människa utanför.

Jesus är i varje skyddsrum i Ukraina, sitter vid sängkanten hos den som vaknar av ångest mitt i natten, hos varje barn som har ont i magen när de går till skolan för att de är rädda för vad som ska hända under dagen, i lyckan hos den som äntligen fått ett arbete efter att i många år stått utanför, delar glädjen hos den som har funnit en hand att hålla i.

Gud har varit människa, han vet vad det är att vara människa, därför är ingen människa eller någon plats främmande för honom. Han ser, delar allt och älskar.

Kan vi så älska honom tillbaka? Kanske är det det enda sättet vi kan svara? När vi får möta Guds kärlek i vårt liv, när han får förvandla oss, så är det enda vi kan göra just detta, att älska tillbaka.

Vad händer med oss om vi slutar att älska? Om vi begränsar oss, om vi slutar att ge med allt vi har, om vi inte längre bryr oss om något eller någon så mycket att vi gråter. Om vi inte sjunger för honom som folk gjorde på väg till Jerusalem, om förtryck och plåga, om förlåtelse och glömska, om sjukdom och befrielse. Vad händer med oss om vi tystnar?

Vi får gå vägen tillsammans med Jesus, han vandrar vid vår sida, möter livet tillsammans med oss. Därför är vi aldrig ensamma. Därför kan vi våga gå även när vägen är svår, därför kan vi våga hoppas på en bättre värld, därför kan vi våga älska. För att vi kan våga leva med orden från honom; frukta inte, se din konung kommer till dig, ridande på en åsna. Var inte rädd, för han är vår räddning och vårt hopp. Så kan vi få sjunga vårt Hosianna, som rymmer vår glädje, vårt hopp, vår räddning.

Louise Sjölund stiftsgårdspräst

 

 

 

 

 

 

 

Jungfru Marie bebådelse

Vilket möte, mellan dessa båda kvinnor, Maria och Elisabet (Luk 1:39-45). Vilken förundran och glädje. Den gamla Elisabet, som var till åren och till synes ofruktsam, men så, på sin ålders höst växer där ett barn inom henne, där under hennes hjärta sker undret. Och så Maria, den unga kvinnan, ja nästan fortfarande själv ett barn. Det märkliga hon fått vara med om. Ängelns besök, orden; var inte rädd, du ska bära Messias till världen, han, som varit väntad under tusentals år, nu är tiden inne, och det blir Maria som får bära Gud in i världen. Ett möte där det blir tydligt att något nytt kommer att ske, att det nu är dags. Elisabets barn, som hon ännu bär där inne i det trygga moderlivet, som är Johanns döparen, han som ska bana väg för den som kommer efter. Hoppet som folket burit på under så lång tid – äntligen ska det uppfyllas. Men vad vet de om detta i just denna stund som finns nedtecknad hos Lukas. Och där vi, ytterligare ett par tusen år senare får vara med i detta samtal. Det är som att vi får tjuvlyssna tycker jag. Det är så innerligt och nära, ett intimt samtal två havande kvinnor emellan.

Som del av det judiska folket bär både Maria och Elisabet hoppet om en annan framtid. Då, när de blivit befriade från den ockupation som de nu lever under. De hoppas på en annan framtid, befrielse.

Den längtan tänker jag att vi idag delar med de två kvinnorna. Hoppet om en annan framtid. Idag kanske ännu starkare än någonsin. En längtan efter befrielse för folket i Ukraina, att de åter ska få leva i frihet, fred och trygghet.

Maria och Elisabet bär det hoppet i sina kroppar. Kanske mer än så – de bär ängelns ord – var inte rädd, de bär det in i livet, i sin egen kropp. Ängelns ord och löftet har börjat bli kroppar inne i deras egen kropp. Så starkt att de kan känna hoppet – det sparkar av fröjd därinne.

Tron, hoppet, tar kropp och blir konkret, blir mer än ord. Sådan är vår tro, den är inte bara en idé, teori eller känsla. Tron blir kropp. Hoppet måste bli kropp i våra liv.

Så kan även vårt hopp, trots allt, få ta sig uttryck i våra liv, i våra händer som swishar iväg en summa pengar till arbetet för fred i Ukraina, händer som packar ned blöjor, kaffe och bröd till den som behöver, ögon och öron som orkar se och lyssna på flyktingens berättelse, i händer som öppnar dörren till sitt hem, famnen som orkar hålla om och trösta.

Vårt hopp och vår tro tar sig konkreta uttryck, blir kropp också i vår värld, i vår tid.

Så kan vi, likt Maria och Elisabet, få säga vårt ja till Gud. Här är jag – använd mig så som jag bäst kommer till nytta.

Och, liksom de båda fick löfte från Gud att inte bli lämnade ensamma i det som väntade så får du och jag detta löfte – Jesus som säger: den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus.

”Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne ska gå i uppfyllelse.”

Vågar vi leva i den tron? Att det är möjligt att hoppet om fred ska uppfyllas en dag. Vågar vi leva så i tillit att vi i våra liv blir bärare av hoppet.

Nog måste det varit mycket som gjorde Maria ängslig inför det som väntade, men det hindrade inte hennes ja till uppdraget att med sin egen kropp, i sina händer och sitt liv bära Gud in i världen. Ja, tänker jag, visst gör vi det. Eller ja, visst måste vi våga göra det.

Våga orden; och nu består tro, hopp och kärlek, och störst av dem är kärleken. Trots allt vågar vi hoppas och tro.

Louise Sjölund, stiftsgårdspräst

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tredje söndagen i fastan Tankar kring helgen

Vi är mitt inne i fastan. Kampen mot ondskan är tema för söndagen som står för dörren. Kampen mot ondskan, sällan har väl den varit så nära och så konkret som just nu. Dagligen ser vi konsekvensen av ondskan. Människor som flyr för sina liv när bomberna lägger deras hem i ruiner, hur framtidsdrömmar och familjer splittras. Ondskan som fått ett tydligt ansikte. Texterna för den här söndagen uppmanar oss att kämpa den goda kampen mot ondskan. Uppmaningen som ljuder ända från Efesos (i episteltexten från Ef 6:10-18) är kristallklar och utan omsvep ”Spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred”. Bara gör. Du kan. Kanske är det inte de stora sakerna vi kan åstadkomma, det som vi kanske skulle vilja eller önskar av oss själva. Men även det lilla är nog så viktigt. Och bara du vet vad det kan vara för dig. Om det är att öppna ditt hem för att där finns ett rum ledigt, att skicka en slant till tex ACT Svenska kyrkans arbete, att gå med en kasse med blöjor och mat till ett flyktingboende i din närhet. Du vet själv vad du har förmåga och möjlighet att bidra med.

Kanske känns det jag gör både futtigt och litet, vad kan väl jag göra? Kampen mot det onda sker också i det lilla, i de dagliga valen i vårt liv. I evangelietexten för söndagen (Mark 5:24-34) möter vi en kvinna som lidit av blödningar i tolv år. När hon får höra att Jesus är på väg tränger hon sig genom folkhopen, hon måste få komma nära. Så sträcker hon ut handen och rör vid honom…

Vilket mod denna kvinna har! Föraktad, utestängd och utesluten ur gemenskap, ensam och illa sedd. Sjukdomen som gjort henne till någon som ingen vill veta av. Men hon låter sig inte stoppas. Hon gör vad hon kan, hon gör vad hon måste.

Hon sträcker ut handen och rör vid det heliga, som ger henne kraft, som gör henne frisk, som ger henne livet tillbaka. En kamp mot det onda som fanns i hennes liv.

Något händer också med Jesus. Han känner hur kraft går ut från honom och han frågar: vem var det som rörde vid mig? Han vill få se den människa som rört vid honom.

Gud vill få möta dig och mig. Gud vill att vi ger oss tillkänna. Kvinnan i texten: vi får aldrig veta hennes namn, men Jesus vill få se henne, vill få se hennes ansikte och han ser henne; ger henne livet och kraften tillbaka och sänder henne ut, min dotter, din tro har hjälp dig, Gå i frid, du är botad från ditt onda.

Vad kan väl jag göra? Jo, du och jag kan också sträcka ut handen – i tro att det kan förändra livet – både för oss själva men också för den vi kan sträcka ut handen till. Där kan det få börja, i det lilla, enkla, att vi sträcker ut handen. Kampen mot ondskan, den kan se olika ut för oss. Vi är aldrig ensamma, vi har Gud som kämpar med oss, eller kanske rättare sagt, vi får kämpa med Gud.

”Herre, du vandrar försoningens väg, själv både flykting och fredlös. Smärtornas gata med hetta och damm drev dig din kärlek att gå. Visa oss vägen, försoningens Herre.  Ge oss nu viljan att gå den.”                                         T. Littmarck, sv. Psalm 738

Louise Sjölund, stiftsgårdspräst

 

 

 

 

Tankar kring helgen – andra söndagen i fastan

”Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord”. Ur psaltarpsalm 130

I evangelietexten för söndag (Luk 7:36-8:3) möter vi en kvinna som har fått höra om Jesus, mannen som är så annorlunda, i vars närhet människor och liv förändras. Hon tar det hon har, det hon kan och smyger sig dit. Jag tänker att det nog nästan är så hon får göra. Smyga sig dit, för att ställa sig vid hans fötter. Det är nog mest troligt att det var männen som samlades där hos Simon. Det var en speciell stund för Simon, Jesus kommer på middag. Kanske har samtalet just kommit igång, teologiska funderingar att avhandla. Vem är han egentligen? Är han en profet? De diskuterar, samtalar. Så händer något pinsamt, det kommer in en kvinna, vad gör hon? Är det jobbigt för Simon? Om Jesus bara visste vad det där är för sorts kvinna tänker han. Då skulle Jesus aldrig tillåta att hon rörde vid honom.  Men, något händer där i rummet.

Jesus vänder sig mot kvinnan, till Maria, hon som Simon inte vill se. Simon ser en synderska, en människa som enbart bär fel och brister, som inte ens är värd beröring. Hur kan man mäta synd? Mannen som har öppnat sitt hem för Jesus ser på kvinnan, hon är en syndare. Han själv då? Ser inte sitt eget, sig själv. Vem är syndare och vem är det inte? Men Simon, är det som att Jesus säger, ser du inte, ni är syskon, ni är människor.  Den Gud du ber till, läser om i de heliga skrifterna, den Gud du vill ska bli känd av andra. Denne Gud har skapat dig, och henne. Denne Gud älskar dig, och henne. Det finns ingen väg till Gud som går förbi sin medmänniska. Det som finns i dig finns också i mig. Först när vi ser detta mysterium, jag är du, du är jag, i dig finns jag, i mig finns du, då börjar rädslan sakta vika. Vägen till försoning är påbörjad.

Så sker försoning, när Gud är inblandad. Simon, värden, vill inte att kvinnan är där, vill inte tala med henne, bara om henne. Men Jesus talar med henne. Så sker försoning mellan oss, när vi blandar in Gud. Det ofattbara, att bli mottagen som den jag är, just nu – inte som den jag kanske ska bli en gång.  När vi vill och vågar se varandra, i vår brustenhet, med våra fel och brister, och i vår storhet.

In i kvinnans liv når orden, du är förlåten, det finns försoning, kanske en tro börjar få fäste, kanske ett hopp vecklar ut sina blad.

Jesus vänder sig till kvinnan, vänder sitt ansikte till henne, talar till henne, och jag hör välsignelsen: Herren låter sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig, Jesus vänder sitt ansikte till henne och ger henne sin frid.

Jesus vänder sig också till Simon, välsignelsen gäller också honom.

Förstår Simon vad Jesus säger till honom? Han som kämpar så för att leva ett så rättfärdigt liv som bara möjligt. Som kämpar så mycket, så att han glömmer vem människan bredvid honom är, att han inte längre kan se att vi är samma människor, som längtar, misslyckas, älskar, kämpar, gråter och ler. Simon som kämpar så mycket så att han inte längre behöver sin Gud, han är alldeles tillräcklig i sig själv.

Jesus ser. Ser med ömhet på Simon, på Maria, på dig och mig. Och han går vidare, där han går breder Gudsriket ut sig. Och där sker befrielse, upprättelse och försoning.

 

Louise Sjölund, Stiftsgårdspräst

 

Tidigare tankar kring helgen

Ikonmålarkurser

Nytt för 2022

Ikonmåladagar måndag 8 augusti – lördag 13 augusti, Mer information kommer

Ikonmålardagar ht 2022

Ikonmålardagar fredag 28 oktober  - söndag 30 oktober

Enkelrum 3.946 kr
Tvåbäddsrum 3.286 kr per person
Kurs utan logi 2.306 kr

Begränsat antal platser.

    Godkänn GDPR policy här under:
    JaNej

    Ditt namn

    Din adress

    Din epost

    Din telefon

    Logi alternativ välj 1 alternativ
    EnkelrumDel i tvåbäddsrum

    Välj typ av faktura:
    Pappersfaktura (avgift)E-postfaktura (ingen avgift)

    Fakturaadress: gatuadress, postnr och ort, vid e-faktura inom Svenska kyrkan, uppge församling:

    Specialkost:
    JaNej

    Om ja, fyll i din specialkost här:

    Annat som Åh behöver veta såsom allergier/handikapp osv:

    Ge rum för livet- att leda gudstjänst på äldreboende

    Många församlingar anordnar gudstjänster på äldreboenden
    och för personer med demensdiagnoser.
    Här får ni kunskap och inspiration 
    kring att göra dessa gudstjänster tillgängliga och meningsfulla. 
    
    För diakoner, musiker, präster m.fl. som
    tillsammans ansvarar för andakter och gudstjänster på äldreboenden.
    
    Kursen är ett samarbete mellan
    Åh stiftsgård, Bräcke diakoni och Göteborgs stift
    Var ?  Åh Stifts- och Konferensgård
    När? 26-27 oktober 2022
    
    Sista anmälan 26 september 2022

      Godkänn GDPR policy här:
      JaNej

      Ditt namn

      Din adress

      Din epost

      Din telefon

      Välj kurs- och logikostnad:
      Enkelrum inkl. dusch på rummet 3.800:-

      Välj typ av faktura:
      Pappersfaktura (avgift)E-postfaktura (ingen avgift)

      Fakturaadress: gatuadress, postnr och ort, vid e-faktura inom Svenska kyrkan, uppge församling:

      Specialkost:
      JaNej

      Om ja, fyll i din specialkost här:

      Annat som Åh behöver veta såsom allergier/handikapp osv:

      Akuthjälp Ukraina ACT

      Under fastan går kollekten på Åh stiftsgård till ACT Svenska kyrkan

      ”Kriget i Ukraina drabbar många. Behoven är stora och fortsätter att öka. Våra lokala partner finns på plats och stöttar befolkningen. Humanitära insatser pågår och fler förbereds. Din gåva behövs!”

       

      • Swish 9001223
      • Bankgiro 900-1223
      • Plusgiro 90 01 22-3

      Märk med AKUT

      Retreat med personlig vägledning 20-25 november

      Välkommen till Åh Stiftsgård och enskild retreat med personlig vägledning 20-25 november 2022!

      Välkommen att vara med på retreat med personlig vägledning. Denna retreat har ingen undervisning, utan bygger på att Du själv lägger upp ett antal meditationspass under dagen, utifrån de bibeltexter Du får i ett dagligt (obligatoriskt) samtal med någon av retreatledarna. Detta samtal är till som ett stöd för Din egen process, och kan efter behov variera mellan en kortare kontakt och ett längre samtal för vägledning.

      Varje dag börjar med morgonmässa kl. 08:00 och du har möjlighet att delta i den dagliga tidebönen i kyrkan kl. 12:00, 18:00 och 20:30.

      Tystnaden och närvaron från början till slut är viktiga regler. Vi börjar retreaten med kvällsmat söndag kl. 19.00 och slutar efter fredagens frukost c:a kl. 09.30. Mer information lämnas ankomstkvällen, innan vi går in i tystnaden.

      En retreaterfarenhet upprepas sällan. Varje retreat är unik därför att vi själva är unika och Gud är gränslöst kreativ i sitt verk. Om Du har varit med på flera retreater betyder det därför inte att Du ”kan” det här, lika lite som vi retreatledare vet vad som kommer att hända. Tillsammans ser vi fram mot dagarna med ett öppet sinne.

      Tag med skor för både ute- och innebruk. Lämna helst böcker hemma. Låt Bibeln få följa med.

      Varma hälsningar från retreatledarna

      Praktiska frågor omkring ditt deltagande kontakta Stiftsgårdens reception,

      tel.  0522 – 250 56  eller info@ahstiftsgard.se

      OBS! Uteblivet deltagande eller återbud senare än 5 vardagar före retreatens
      start debiteras.

      Vägledare;
      
      Martin Lindh, Gunilla Olofsson, Linda Bokinge

        Godkänn GDPR policy här:
        JaNej

        Ditt namn

        Din adress

        Din epost

        Din telefon

        Välj logi alternativ:
        Hotellstandard dusch på rummet 6.100:-Enkelstandard 5.065:-

        Välj typ av faktura:
        Pappersfaktura (avgift)E-postfaktura (ingen avgift)

        Fakturaadress: gatuadress, postnr och ort, vid e-faktura inom Svenska kyrkan, uppge församling:

        Specialkost:
        JaNej

        Om ja, fyll i din specialkost här:

        Annat som Åh behöver veta såsom allergier/handikapp osv:

        VÅRMÖTE 19-20 maj 2022

        Nu öppnar anmälan till Vårmöte!

        LOGI FULLBOKAD på Åh, men platser finns kvar till mötet, varmt välkommen med din anmälan!

         

          ANMÄLNINGSFORMULÄR VÅRMÖTE 2022:

          Godkänn GDPR policy här under:
          JaNej

          Ditt namn

          Din adress

          Din epost

          Din telefon

          Önskar du boende? JANEJ
          Om du kryssat i JA, återkommer vi med ledig kapacitet.

          Jag anmäler vuxna.

          Namn på ev. övriga personer:

          Välj typ av faktura:
          Pappersfaktura (avgift)E-postfaktura (ingen avgift)

          Fakturaadress: e-post eller gatuadress, postnr och ort:

          Specialkost:
          JANEJ

          Om JA, fyll i din specialkost här:

          Annat, allergier, handikapp, osv.....

          Själavårdskurs

           

          När?
          Under 2022: 12-13 maj, 8-9 sept och 10-11 nov.
          
          Var?
          Åh stifts- och Konferensgård
          
          Pris?
          kost och logi: 6.500:-
          kurskostnad: 6000:-  
          kostnad för litteratur tillkommer.
          
          Anmälan?
          Till Åh stiftsgård, anmälan nedan, senast 18 mars 2022.
          Deltagarantalet är begränsat.
          Kursintyg utfärdas efter genomförd kurs.
          
          Litteraturlista skickas ut inför kursuppstarten.
          
          Ta gärna kontakt med någon av oss om du har frågor kring utbildningen.
          Frågor kring kursens innehåll:
          Erik Isaksson 0738-292408,Lotta Haettner Sandberg 0733-729838
          Frågor kring boende och det praktiska:
          Louise Sjölund, präst Åh stiftsgård, 0736-586450

           

            Godkänn GDPR policy här:
            JaNej

            Ditt namn

            Din adress

            Din epost

            Din telefon

            Kurs alternativ:
            kost & logi 6.500:- + 6.000:- kurskostnad

            Välj typ av faktura:
            Pappersfaktura (65 kr)E-postfaktura (ingen avgift)

            Fakturaadress: gatuadress, postnr och ort, vid e-faktura inom Svenska kyrkan, uppge församling:

            Fack:
            Box:
            Märkning

            Specialkost:
            JaNej

            Om ja, fyll i din specialkost här:

            Annat som Åh behöver veta såsom allergier/handikapp osv:

            Tack…

            …och Hejdå till Ewa

            Stifts- och konferensgårdens chef och VD Ewa Petersson lämnar i och med årsskiftet sin tjänst.        Ewa har arbetat hos oss sedan mars 2012.

            Vi tackar Ewa för hennes betydelsefulla arbete under nästan tio år, år som innehållit omstrukturering, stabilisering, renoveringar och nysatsningar.

            Lycka till i dina framtida uppdrag, Ewa.

             

             

             

             

             

            Hej och Välkommen

            till Erik,

            Som ny chef för Åh stifts- och konferensgård har styrelsen beslutat att anställa Erik Stenberg Roos. Erik arbetar för närvarande för Svenska kyrkan i utlandet, under senare år som kyrkoherde i Bangkok och nu ansvarig för utredningen om Svenska kyrkans närvaro i Asien.

            Erik kommer att börja på Åh den 1 maj 2022.

            Vi välkomnar dig, Erik, och ser fram mot vårt arbete tillsammans på stiftsgården.